Redo....
Kanske sista korten som gravid???
It´s today, it´s today
11 dagar....
19 dagar kvar till Bf
Bubblar i tankarna o snart fylls inte huvudet med mer
Jag o herren pratar inte som så många gånger förr. Inget ovanligt att vi är tysta från varandra i dagar i streck :-(
Jag pallar inte med detta mer! Jag vet att jag har del i det men jag tror/känner att jag är lite lättare att ha att göra med. Kommer han fram till mig o skulle fråga eller prata om något så svarar jag. Men han är så besviken eller vad jag ska kalla det på mig att han inte kan med att ens svara ens om det handlar om barnen. Jätte jobbigt! Men han har sin rätt att vara presic som han vill o visst han har väl befogenhet till det oxå enligt sig o många andra. Men det handlar inte om vad man har rätt till o inte tycker inte jag men, men. Jag en nog minst lika dålig jag med om inte tio gånger värre! Men man ser inte sig själv med samma ögon tyvärr som man ser andra....
Han är alltid rädd för att folk ska få fel uppfattning om honom då han tror att jag snackar skit om honom. Typ baktalar honom om att han inte gör något, att han är en sådan skit mot mig, att han inte har funnits för sina barn mm mm. Men jag vet inte hur många gånger jag säger till dem få som jag pratar med att han inte är en skit, att han är underbar o att det är tack vare honom som jag är den jag är o att han alltid finns för mig o drar upp mig oftast när jag behöver det. O dem vet mycket väl själva att han gör hur mycket som helst så jag skulle aldrig kunna måla för deras ögon heller!
Utan den bild de får av hur jag har det är ju efter att de får höra hur jag mår, hur jag känner det osv.
Men så fort någon av de enligt honom "tar mitt parti" så tycker han att dem är utav samma "skit" som jag. Tycker han är jävligt orättvis mot dessa människor!
Det är människor som aldrig bett mig lämna honom eller sagt ont om honom! Dem gillar honom o har aldrig annat än känt att han alltid finns för dem när dem än behövt något!
Men att dem tycker att jag behöver tänka på mig i första hand o ta hand om mig först o främst så att jag kan vara den bästa jag kan vara mot honom, barnen o alla andra runt omkring mig. Det ska dem inte tycka antagligen för då har han kallat dem lika själviska som mig :-(
Allt känns så fucked up!!!
Om han nu redan i början av vårat förhållande tyckte detta om mig och fortsatte tycka det så borde han ha satt stopp för det innan vi fick barn ihop! Jag har aldrig sagt annat än att jag älskar honom o att jag inte kommer lämna honom hur illa det än blir att jag kommer må. Har alltid tänkt att han e för perfekt o att jag själv bara e skit :-(
Han älskar mig säger han överallt annat o skulle aldrig lämna mig oavsett vad, att han inte skulle vilja leva utan mig, att han vill ha mig för alltid. Men fanskapet skulle inte kunna tänka sig att gifta sig med mig nu, nu när det är som "värst" då e dem där orden inte värda ett piss i havet ens!
Skulle jag och Sidney må bäst var för sig/utan varandra?
Har vi blivit för "hemma" med varandra bara?
Har vi någon chans att vara glada och lyckliga med varandra?
För många frågor o inga vettiga svar :-(
Vad gör jag??? jag vet inte längre alls!!!
Får väl vara självisk om det är det som får mig att må bra eller??? Alla säger att mår jag bra så får jag andra att må bra utan att ens göra något extra.....
Påsken kom o gick...
Haft besök av "massa" människor under påsk helgen-kul men jobbigt. Känns som jag fått börja om från början med att laga mig och samla energi på nytt. Hur bra bra det nu går :-/ Jag har haft huvudvärk till o från nästa varje dag nu sen ett bra tag tillbaka. Och denna veckan har inte varit något undantag! Sitter just nu med en lätt molnande värk också. Eller hur jag nu ska förklara det.... har som ett band runt huvudet i ögonhöjd typ :-/ Och inte hjälper panodil heller för det provade jag att ta igår :-/ Känns som att jag vilar tillräckligt men det kan ju inte stämma. Eller kan huvudvärken bero på något annat mer än stressen och den dåliga sömnen???
Jag sitter just och velar fram och tillbaka-vad ska jag göra nu? I vilken ordning ska jag göra det?
Jag vill ut en sväng och röra på benen lite :-) Behöver vila en stund.... Handla lite till köttförsen... Färga håret vill jag hinna idag med... Bio ikväll med älsklingen :-) Åhhh så höll jag på att dra igång ett "stort" projekt nyss i klädkammaren :-/ Men det släpper jag direkt!!!
Mmmhhhh jag skulle vilja börja med att färga håret egentligen först men har inte färg hemma :-/ Blääää!!!! Sen hade jag kunnat ta det lugt under tiden den sitter i....
Men nu verkar det bli så att jag får börja med att röra på benen, handla på vägen, komma hem, ta det lugnt, färga håret och sedan börja med köttfärsen...
Sliten
Herren sa just igår till Donna att det inte blir dagis först nästa vecka för henne och lillen. Jag håller helt med på den biten att det skulle bli sämre igen då dem inte är helt hundra.
Men jag är söndertrasad på riktigt....
Men det e bara imorgon med så bara att hålla ut för sen är alla hemma ett par dagar :-)
Får lite besök redan imorgon från 2 olika håll. SÅ det kommer vara huset full, men förhoppningsvis kommer jag kunna vila lite mer. Medan de andra står för mat och runt om.
Nu blir det till och skvätta lite vatten på mig :-)
.....
Det tar dock på krafterna att ha de 2 små hemma även om jag inte gör speciellt mycket med dem. Så är jag helt slut nu. Så kommer passa på att lägga mig nu när dem oxå sover middag!
Kommer inte orka dagen annars :-/
???
Har gjort saker i mitt liv som gjort att jag inte förtjänrar att bli behandlad på ett annat sätt än det jag blir behandlad på! Men rättfärdigar det hans sätt/beteende?????
Ännu en natt med dålig sömn :-/
Huuuffff, när ska detta ta slut!!!? Har vaknat ett par gånger i natt. Och då jag just somnat om så har lillemanne hostat så mycket att jag varit tvungen att titta till honom. Vågar inte låta honom va när han är så dålig :-( Han hostar så mycket att han chippar efter luft och så har han feber lille skrutten.
Så nu blir det sängen och vila en stund medan lillfisen och lillfisan sover "middag".....
LÅNG DAG....
Känns som att någon kört min kropp i en mangelmaskin!!!! :-/
Jag vet att jag inte är ensam, men det känns så i alla fall....
Hemkommen, mätt och helt slut....
Jag lät mig själv känna underhela promenaden istället för att plugga igen med musik i öronen på max.
Mötte grannen vid hissen presic när jag klev ufanför dörren som påminde mig om att jag inte är ensam men det känns fan som att det är bara jag som är så dålig, jag som är den ända skiten på jorden. Samtalet med henne fick mig att låta mig känna all skit jag känner. Det var skönt men jobbigt! Tack fina M för samtalet och rådet om D :-)
Nu är jag helt slutkörd orkar inte en bestämma mig vart jag ska, till vilket rum. Sitter här med datorn i köket som har blivit lite utav mig ventil. Jag måste ju få pysa ut någonstans annars exploderar jag!
Jäkla beslutsånget, jäkla oro-hatar detta....
Trötter
Hhhhhuuuuuu vilket jävla liv jag lever :-(
Huvudvärk som reklam i dörrinkastet
Som reklam i dörrinkastet - kommer oftast varje dag, men inte alltid och ibland kommer det mängder som man inte kan skaka av sig :-) Fast man lagt ifrån sig dem, tom slängt dem så påverkar dem oss. Vissa bryr vi oss inte om överhuvudtaget och vipps så e dem borta :-)
Lite lik min huvudvärk tycker jag :-) Hahahhahaaaa!
Fysiken säger stopp, psyket säger detsamma!
Visst kan man säga att jag har orolig magen om jag behöver gå på skithuset för att göra det, det just heter flera gånger om dagen? Lika orolig som magen är känner jag mig totalt rastlös. Kan inte komma till ro vad jag än gör. När jag väl kommer igång med att göra något så att säga. Jag har så himla svårt att komma igång med saker o ting. ( Har fortfarande inte kommit igång med träningen på Atlantis. Och det va en månad sedan jag hämtade ut mitt 6 månader kort o inte har jag varit där efter det.) Brukar säga att när jag har ork har jag inte tid men så e det inte riktigt-jag har inte haft ork på väldigt länge, tiden hade jag kunnat skapa men jag glömmer ständigt bort vad det e jag vill göra eller skulle gjort. Jag har inte kunnat sätta mig ner o fukosera på att på något sätt sätta stopp för den hemska virrevarvlett jag sugist med ner i. Kan sitta i korta stunder o koncentrerat söka efter svar, lösningar på hur jag ska gå till väga. Men hopplösheten, oron över framtiden gör sig påmind hela tiden. Och utmattningen är ett faktum. Så bara och sitta och försöka finna ro går inte för jag kan inte ens koncentrera mig när det "är" lugnt.
Jag har förr kunnat tåla "smärt" och kunnat skaka av mig de mest spydiga påhoppen/kommentarerna. Men inte längre! Jag kan efter en lite kort stund efter att någon av kidsen satt sig i mitt knä känna att det gör ont i hela min kropp. Sjukt jaaa- dem är inte tunga betong block och de sitter ju bara i knät. Inte på mina axlar,armar, huvud, rygg och resten av hela kroppen. Neee utan bara på benen, men jag får ont i hela kroppen.
Kalla mig inte tråkig/trist/sur eller något annat helt ofarligt om du inte vill att jag ska bli irriterad och själv komma med en massa spydighet för att jag blivit så irriterad att jag inte kan hålla mig i styr. Och vad du än gör så fråga mig inte hur jag mår heller. Vill du inte veta så fråga inte. Inte säker jag vill berätta heller till dig/dig/dig/dig vem du nu än kan vara. Känns som att jag får frågan hundra gånger om dagen bara. Jag PALLAR inte svara, jag VILL inte svara, jag VILL inte ljuga med ett falskt leende på läpparna o säga jodå det e okey!
Det är ett helvete att behöva dra på sig masken med den glada minen hela tiden. Det är pest att inte kunna bara vara. Jag får inte vara tröt, orkeslös, nedstämnd utan att ni tror att jag är tjurig eller att det är fel på er. Det är inget fel på er. JAG ÄR "BARA" TOTALT UTBRÄND! Jag är orkeslös, jag är ständigt trött, jag är nedstämd, jag är överkänslig. Det är inget fel på er jag ser varje dag, träffar ute/affären/någon annanstans. Jag är körd som jag har sagt ett par ången det senaste tiden. Men vägrat erkänna det för mig själv.
Genom att ni som finns vid mig, runt mig förstår mig lite bättre hoppas jag att ångesten och panikattackerna försvinner. För jag tar åt mig av att ni inte mår bra, av att ni inte förstår mig, av att ni "pressar" mig. Men jag kan inte rå för att jag inte satt stopp tidigare, att jag inte sett tidigare att jag kommer köra rakt in i väggen i 300km/h.
Jag har alltid varit för, för att göra allt som behövs göras, vad som förväntas av mig och det jag själv satt som krav att fixa. Ofta sagt att så länge jag är igång och kör på så låt mig. Jag vill göra det annars hade jag inte gjort det. Det stämmer mycket bra men att jag försökt göra all 50 timmars jobb på 24 timmar helt själv säger sig självt. Hade kunnat säga det till vem som helt och varna för den utbrända väggen i god tid. Men jag ne jag ska ju vara SUPERWOMEN/SUPERMOM.
JAG ÄR SUPERWOMEN/SUPERMOM
Annars hade jag inte bett om hjälp och förståelse. Jag vet att det inte vänder över en natt så nu återstår jobbet som ska få mig att komma på fötterna. Kommer börja med små, små, små steg....
Det kommer inte bli lätt då jag inte riktigt kan se ljuset i änden av tunnlen som man säger. Allt känns bara så hopplöst just nu. Men ska börja med att ta mig ut på en promenad varje dag denna vecka så kanske jag kan känna mig mindre missnöjd med mig kropp. Det blir mitt första lilla steg-att ta mig ut på en promenad varje dag denna vecka. Inga mer måsten utan bara det. Allt annat som finns att göra kommer ni att få ta och bara om jag orkar och vill så hoppar jag på och hjälper till.
Jag har varit "för stark" för länge och jag ska va det fortfarande men på ett annat sätt :-)
Smoked, burned aaaaaaaaaaa totalt utbränd
Jag vill och jag ska hitta en hållbar livsstil bara jag kommer upp ur groppen som jag fallit i!
1 år sen!
Undra om det är så att kroppen minns vad som va för ett år sedan. Eller så är det bara att jag nu har 4 guld klimpar som jag tar hand om på bästa sätt jag kan. Med all min kärlek till dem så tror jag att gör ett bra jobb.
Dagen i övrigt har varit bra :-) Vi firar lillen till helgen lite med tårta och så. Damian kunde inte sluta fråga om när Donovan igentligen fyllde år för han tyckte att man måste fira på just den dagen. Vi sjöng för honom och jag har myst extra mycket med honom idag. Resten kör vi till helgen då alla inte har jobb, förskola, skola osv.
Jag är verkligen helt slut just nu..... borde dra mig mot sängen redan känner jag. Men köket ser ut som en naturkatastrof dragit fram. Efter mitt misslyckade kräm kok så står det nu hur mycket mer disk framme än vad det hade gjort om jag inte klantat mig och tagit potatismjölet istället för florsockret och bara hävde på i kastrullen :-/ Så fix köra en plan B som resulterade i en härlig fruktsoppa. Det funnkar det med!!!
Ska försöka röja upp lite så vi kan ta oss fram i köket på morgonen....
V.I.F
Nu sörjer vi även denna underbara kille som lämnat oss - Stefan Liv vila i frid! Hoppas ni har funnit varandra där uppe någonstans och att ni kan fortsätta era sport intressen ihop på bästa sätt. Då Peter var mer en fotbolls kille o Stefan rakt igenom hockey :-)
Jag minns att Peter berättade hur mycket han gillade Stefan och hans positiva sätt. Han önskade att fler av hans fotbolls killar kunde varit lite mer som Stefan sa han. Stefan kunde alltid ta kritik och han gillade att snacka skillnader/likheter i fotboll/hockey. Peter träffade på Stefan på Råslätt när han brukade löpträna för att hålla igång.
Världen är lite - alla i jkpg kände på något sätt Peter o samma med Stefan. Vila i frid killar :'(
Sommaren över
Skonsam träning, plus att man anväder hela kroppen! Sen är det så kul med vatten tycker jag!
Körde lite lugnare igår då jag hade trevligt sällskap av A. Passade perfekt att ta det lite lugnt första gången efter 2-3 månaders uppehåll. Men idag när jag vaknade så kände jag sådat sug att köra slut på mig totalt så det fick bli en tur upp idag med efter att mamma hälsat på en stud. Det blev ett par varv/längder på en timme!
Nu känner jag mig helt mörbultat. Som att någon boxat mig i magen. Jag är ju ingen firre i vattnet men jag trvis där som fisken. Ser nog rätt roligt ut när jag simmar, jag formar nästan ett U med ryggen:-/ Tror att min konstiga hållning i vattnet gör så jag spänner magmusklerna hela tiden o det känns nu!
Denna veckan börjar även kidsen på dagis igen efter ett lågt sommarlov. det ska bli så kul för dem och lite skönt för mig. Sid var hemma i hela 2 månader och det var fantastisk att få vara allihoppa hemma sammtidigt. Men han började jobba 1 augusti o sedan dess fram till nu har jag tampats med hela ligan. Det har busats, bråkats och tjivats till max känns det som. Vi har haft massa regn dagar som gjort att vi varit inne en hel del så det har berott på det.
Nu är det full rulle på dem här igen, de rusar fram o tillbaka i hallen. Snart så kommer någon krocka med någon och det kommer tjuras..... :-) Men de lyssnar aldrig när man säger det till de så det är bara att finnas där när det händer och trösta om det behövs :-)
Lika bra att jag parkerar i hallen med dem!
