Jag vet att jag inte är ensam, men det känns så i alla fall....

Efter att jag lagt mig i grabbarnas rum och sov i ca 2 timmar så tog jag mig i kragen och slängde i mig lite fil. Jag har ju lovat att en promenad om dagen skulle vara mitt mål denna vecka. Så magen fick nöja sig med lite fil för jag beslutade mig att ta mig in på maxi under promenaden och köpa med mig lite till kyckling sallad som jag skulle belöna mig med efteråt.

Hemkommen, mätt och helt slut....

Jag lät mig själv känna underhela promenaden istället för att plugga igen med musik i öronen på max.

Mötte grannen vid hissen presic när jag klev ufanför dörren som påminde mig om att jag inte är ensam men det känns fan som att det är bara jag som är så dålig, jag som är den ända skiten på jorden. Samtalet med henne fick mig att låta mig känna all skit jag känner. Det var skönt men jobbigt! Tack fina M för samtalet och rådet om D :-)

Nu är jag helt slutkörd orkar inte en bestämma mig vart jag ska, till vilket rum. Sitter här med datorn i köket som har blivit lite utav mig ventil. Jag måste ju få pysa ut någonstans annars exploderar jag!

Jäkla beslutsånget, jäkla oro-hatar detta....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0