Kröp just upp i soffan...........
Just som jag skulle till att dra upp benen under mig och krypa ihop med en härligt varm kopp citrus te, så börja korven gny :-/ NEEEEJJJ!! Tänkte jag så klart orkar inte mer just nu :-/ Du ska ju sova!!! Du måste vara helt utslagen efter att ha varit vaken mer eller mindre sedan klockan 06.00, badat i över en halvtimme tillsammans med mig. Så du ska inte kunna öppna ögonen ens! Just som jag hann tänka allt detta så brakade det till ett par gånger i blöjan och han susa vidare helt oberörd :-) Puuuuuuuuuu pustade ut gjorde jag och tänkte TACK & LOV! Men får väl se hur läng han sover nu då magen kan vara halv full bara - det funkar ju inte hos tjockisen så bra :-) hahahahh
Pratade just med min älskling lite snabbt som ringde upp mig just då jag tänkte på honom och vad ham möjligtvis hade för sig just nu. Lite läskigt när det brukar bli så..... Eller så är det bara att vi är så pass sammansvettsade :-) Det är det härliga med livet hur väl man känner varandra ibland att man inte behöver ens säga vissa saker till varandra utan den andra fattar direkt.
Jag är så sjukt glad, nöjd, lycklig över att jag/vi fan varandra och att det fortfarande är vi trots allt som hänt på vägen hit där vi är idag. Jag kan nu nästintill njuta fullt ut av honom och våran undrebara barnaskara som vi har blivit välsignade med. Men imellan åt så kan jag bli så omskakad av något jag sett, hört, läst eller bara en tanke som attackerar från ingenstans att jag blir helt paralycerad. Ångest som hittar tillbaka till sitt näste typ. Det är hemskt hur rädd jag blir, så rädd att jag till och med hällre raserar allt innan någon annan hinner göra det.
Senast igår kväll presic innan vi skulle lägga oss så hände det. Jag gick upp strax innan älsklingen med Donovan, men Sid var oxå på väg. För en gångs skull så skulle han komma med upp innan klockan 22 :-) Jipppiieee!!! Tänkte jag mendan jag tog mig upp för de 15 trappsteg :-) Kom upp lade ner Don, snabbt toa besök och så in till klädkammare och knappa lite på dator, bara tills Sid skulle komma upp. Då han bara skulle stänga ner sin dator mer eller mindre. Så skulle jag ju hinna ändra min status var det tänkt. Men det jag aldrig hade kunnat ana denna kväll var att jag just då när jag tryckte på enter att jag skulle få min sagovärld helt utsuddad, helt demolerad och bara önska att jag inte fanns :-/
Det mina ögon tydde åt mig var mitt livs värsta mardrömm!
Men efter att ha fått utbrott, varit arg, totalt nonchalant och gråtit floder så kunde vi efter skulle tro 2 timmar lägga oss tillsammans. Kunde inte släppa taget om min älskling, låg och kramade om honom helt krampaktigt tills han först somnade och jag med någon gång strax efter honom.
Så jag kan bara säga till alla njut av varandra, säg att ni älskar varandra flera gånger om dagen för man vet aldrig när det kan vända!
VI LEVER BARA EN GÅNG OCH LIVET ÄR ALLDELES FÖR KORT! VISSA FÅR LEVA ETT FRISKT LIV I 100 ÅR MEN VAD GÖR DET NÄR DÖDEN ÄNDÅ ÄR EVIG OCH VI INTE NJUTIT AV DE 100 FRISKA ÅREN!
Pratade just med min älskling lite snabbt som ringde upp mig just då jag tänkte på honom och vad ham möjligtvis hade för sig just nu. Lite läskigt när det brukar bli så..... Eller så är det bara att vi är så pass sammansvettsade :-) Det är det härliga med livet hur väl man känner varandra ibland att man inte behöver ens säga vissa saker till varandra utan den andra fattar direkt.
Jag är så sjukt glad, nöjd, lycklig över att jag/vi fan varandra och att det fortfarande är vi trots allt som hänt på vägen hit där vi är idag. Jag kan nu nästintill njuta fullt ut av honom och våran undrebara barnaskara som vi har blivit välsignade med. Men imellan åt så kan jag bli så omskakad av något jag sett, hört, läst eller bara en tanke som attackerar från ingenstans att jag blir helt paralycerad. Ångest som hittar tillbaka till sitt näste typ. Det är hemskt hur rädd jag blir, så rädd att jag till och med hällre raserar allt innan någon annan hinner göra det.
Senast igår kväll presic innan vi skulle lägga oss så hände det. Jag gick upp strax innan älsklingen med Donovan, men Sid var oxå på väg. För en gångs skull så skulle han komma med upp innan klockan 22 :-) Jipppiieee!!! Tänkte jag mendan jag tog mig upp för de 15 trappsteg :-) Kom upp lade ner Don, snabbt toa besök och så in till klädkammare och knappa lite på dator, bara tills Sid skulle komma upp. Då han bara skulle stänga ner sin dator mer eller mindre. Så skulle jag ju hinna ändra min status var det tänkt. Men det jag aldrig hade kunnat ana denna kväll var att jag just då när jag tryckte på enter att jag skulle få min sagovärld helt utsuddad, helt demolerad och bara önska att jag inte fanns :-/
Det mina ögon tydde åt mig var mitt livs värsta mardrömm!
Men efter att ha fått utbrott, varit arg, totalt nonchalant och gråtit floder så kunde vi efter skulle tro 2 timmar lägga oss tillsammans. Kunde inte släppa taget om min älskling, låg och kramade om honom helt krampaktigt tills han först somnade och jag med någon gång strax efter honom.
Så jag kan bara säga till alla njut av varandra, säg att ni älskar varandra flera gånger om dagen för man vet aldrig när det kan vända!
VI LEVER BARA EN GÅNG OCH LIVET ÄR ALLDELES FÖR KORT! VISSA FÅR LEVA ETT FRISKT LIV I 100 ÅR MEN VAD GÖR DET NÄR DÖDEN ÄNDÅ ÄR EVIG OCH VI INTE NJUTIT AV DE 100 FRISKA ÅREN!
Kommentarer
Postat av: Ema
sta se dogodilo??? :/ jel netko umro?
Trackback
