Det var ett tag sen.....
Som sagt det var ett bra tag sen som jag verkligen bloggade om något. Men vad ska jag skriva om, vad vill mina få läsare läsa om. Min vardag kan ju inte vara så jätte rolig att läsa om hela tiden heller. Men det är visserligen mest för mig själv som jag skriver om min vardag och vad som händer. Tiden bara rinner iväg och barnen växer så himla fort. Kommer inte ihåg hur det var när Damian var som Donna är nu, eller hur det var med Colin. Det var inte som nu i alla fall det vet jag, det känner jag.
När vi väntade Damian så bodde vi i hus i Barnarp fortfarande, men vi flyttade till Kålgården på självaste julafton -05. Det var riktikt skönt att slippa huset o komma till helt nytt. Damian föddes i maj-06. Och vi bestämde oss för att vi ville ha fler barn ganska snabbt och tätt mellan de. Sommaren var helt fantastisk. Fick verkligen njuta av sommar hela sommaren! Hade de flesta syskonbarnen hos oss hela sommar lovet. Vi badade och var ute hela tiden. Men får inte glömma att vi då ocskå hade våran vovve kvar då.
Så det blev många promenader runt båda sjöarna. (Munksön o Rocksjön).
Sommaren gick och vi blev med barn igen! :-)
Tyvärr så trivdes vi inte så bra med vårat boende längre. Dels all mass byggnation runt om (Stans Getto) kallade jag det redan då. Och vi hade en på tok för hög boende kostnad för en 4:a. Hade mäklaren förbi för att kika på vad vi kunde göra. Slutade med att vi sålde och flyttade hit i juni -07 där vi bor nu. Och ja Colin var då redan född också:-) Från att haft all tid i världen med Damain och fint väder till delad tid och sämsta sommarn någonsin.
Vi var kanske ute ett par gånger hela sommaren. Till och från dagis var det i stort sett bara annars. Damian gick 4 timmar per dag. Jätte skönt för oss alla. Men Damian uppskattade det nog mest.
Och idag sitter jag här som 3 barns mor :-) Så underbart!
Vardagen ser inte ut som den gjorde varken med Damian eller Colin när de var små. Det är klart tänker man nu- jag har inte ett barn, inte två barn, jag har tre. Två pojkar och en liten flicka nu. Men det är inte bara det som ändrats med tiden som barnen blivit fler. Även jag har gjort det, till det bättre. Men jag vill bli mycket bättre, det finns många plan jag kan förbättras på. Varför jag vill det här- jo för att jag inte vill göra samma misstag som mina föreldrar gjorde. Speciellt så ska inte mina barn någonsin behöva vara rädda för vad som ska hända dag för dag. Jag vill att mina barn ska vara trygga och säkra med mål i livet. Våga ta för sig, våga mer, våga vara, vara självsäkra, ha bra självkänsla, MÅ BRA helt enkelt hela tiden. Att det ända problem de kommer ha är små kärleks bekymmer och tonnårs finnar :-) Allt annat ska de aldrig behöva oroa sig för!
Men det är mycket jag har att jobba med fram över. Och det ser jag framm emot. Trots att det ser mörkt ut ofta för mig och jag inte har en aning om vad jag ska göra, hur jag ska göra det, om jag ens visste var jag ska börja. Men det är det som är hela grejen också. Det är en del av prossecen att bli bättre för att kunna göra det bäst för barnen. Det är barnen som är viktigast! Tillsammans med min underbara Sidney så vet jag att inget är omöjlig! Sidney är mitt hopp i mitt liv! Han är den ända som varit vid min sida hela tiden i ur och skur. Och det har minst sagt varit under "skur". Det har varit hagel och oväder, till och med tornadon har dragit över oss. Han är en klippa Sidney! Utan honom hade jag inte varit där jag är nu och med all säkerhet bara stått o tyckt synd om mig själv presic som min mor alltid gjorde om sig själv när allt inte gick som hon ville. Och det var inte ofta. Felet hon gjorde var att ge upp, hon stälde sig inte upp efter ett fall utan hon skyllde det på någon annan. Kommer ihåg att hon alltid sa (Boze sta sam ti uradila)=Gud vad har jag gjort dig. Sen fann hon sig i att ligga ner. Just det har jag utan att ens tänkt på det också tagit efter. Men det är under arbete. Inte lätt att ändra ett sett att vara på när man haft det så hela tiden. Ingen som tidigare sagt att det är fel. Ingen som ställt några som helst krav på mig.
Kommer att återkomma till detta ämnet fler gånger men nu ska jag ta tag i min vardag och göra lite mer nytta.
Har ju varit duktig både igår och idag med att ta mig en lång promenad (ca 1 timme) med lillan efter lämnat av grabbarna på dagis. De går 5 timman tisdag, onsdag och torsdag varje vecka. Jag har även städat lite och tvättat. Nu så ska jag passa på och gå ner och göra pannkakor om jag har tillräckligt med ägg hemma.
Lillan sover förhoppningsvis en stund till:-)
När vi väntade Damian så bodde vi i hus i Barnarp fortfarande, men vi flyttade till Kålgården på självaste julafton -05. Det var riktikt skönt att slippa huset o komma till helt nytt. Damian föddes i maj-06. Och vi bestämde oss för att vi ville ha fler barn ganska snabbt och tätt mellan de. Sommaren var helt fantastisk. Fick verkligen njuta av sommar hela sommaren! Hade de flesta syskonbarnen hos oss hela sommar lovet. Vi badade och var ute hela tiden. Men får inte glömma att vi då ocskå hade våran vovve kvar då.
Så det blev många promenader runt båda sjöarna. (Munksön o Rocksjön).
Sommaren gick och vi blev med barn igen! :-)
Tyvärr så trivdes vi inte så bra med vårat boende längre. Dels all mass byggnation runt om (Stans Getto) kallade jag det redan då. Och vi hade en på tok för hög boende kostnad för en 4:a. Hade mäklaren förbi för att kika på vad vi kunde göra. Slutade med att vi sålde och flyttade hit i juni -07 där vi bor nu. Och ja Colin var då redan född också:-) Från att haft all tid i världen med Damain och fint väder till delad tid och sämsta sommarn någonsin.
Vi var kanske ute ett par gånger hela sommaren. Till och från dagis var det i stort sett bara annars. Damian gick 4 timmar per dag. Jätte skönt för oss alla. Men Damian uppskattade det nog mest.
Och idag sitter jag här som 3 barns mor :-) Så underbart!
Vardagen ser inte ut som den gjorde varken med Damian eller Colin när de var små. Det är klart tänker man nu- jag har inte ett barn, inte två barn, jag har tre. Två pojkar och en liten flicka nu. Men det är inte bara det som ändrats med tiden som barnen blivit fler. Även jag har gjort det, till det bättre. Men jag vill bli mycket bättre, det finns många plan jag kan förbättras på. Varför jag vill det här- jo för att jag inte vill göra samma misstag som mina föreldrar gjorde. Speciellt så ska inte mina barn någonsin behöva vara rädda för vad som ska hända dag för dag. Jag vill att mina barn ska vara trygga och säkra med mål i livet. Våga ta för sig, våga mer, våga vara, vara självsäkra, ha bra självkänsla, MÅ BRA helt enkelt hela tiden. Att det ända problem de kommer ha är små kärleks bekymmer och tonnårs finnar :-) Allt annat ska de aldrig behöva oroa sig för!
Men det är mycket jag har att jobba med fram över. Och det ser jag framm emot. Trots att det ser mörkt ut ofta för mig och jag inte har en aning om vad jag ska göra, hur jag ska göra det, om jag ens visste var jag ska börja. Men det är det som är hela grejen också. Det är en del av prossecen att bli bättre för att kunna göra det bäst för barnen. Det är barnen som är viktigast! Tillsammans med min underbara Sidney så vet jag att inget är omöjlig! Sidney är mitt hopp i mitt liv! Han är den ända som varit vid min sida hela tiden i ur och skur. Och det har minst sagt varit under "skur". Det har varit hagel och oväder, till och med tornadon har dragit över oss. Han är en klippa Sidney! Utan honom hade jag inte varit där jag är nu och med all säkerhet bara stått o tyckt synd om mig själv presic som min mor alltid gjorde om sig själv när allt inte gick som hon ville. Och det var inte ofta. Felet hon gjorde var att ge upp, hon stälde sig inte upp efter ett fall utan hon skyllde det på någon annan. Kommer ihåg att hon alltid sa (Boze sta sam ti uradila)=Gud vad har jag gjort dig. Sen fann hon sig i att ligga ner. Just det har jag utan att ens tänkt på det också tagit efter. Men det är under arbete. Inte lätt att ändra ett sett att vara på när man haft det så hela tiden. Ingen som tidigare sagt att det är fel. Ingen som ställt några som helst krav på mig.
Kommer att återkomma till detta ämnet fler gånger men nu ska jag ta tag i min vardag och göra lite mer nytta.
Har ju varit duktig både igår och idag med att ta mig en lång promenad (ca 1 timme) med lillan efter lämnat av grabbarna på dagis. De går 5 timman tisdag, onsdag och torsdag varje vecka. Jag har även städat lite och tvättat. Nu så ska jag passa på och gå ner och göra pannkakor om jag har tillräckligt med ägg hemma.
Lillan sover förhoppningsvis en stund till:-)
Kommentarer
Postat av: Ema
våra promenader då :(
Trackback
